Du var så jävla fin, men nu är du fan bara ett svin.
Jag behöver skriva av mig. Det kommer väl bara ordbajseri.
Men ingen läser ju här ändå, så det kvittar.
Igår fick jag reda på något jag inte riktigt kan förstå.
Vad har jag gjort? Vad har jag sagt? Är jag så vidrig som människa att du inte ens kan ha kvar mig på Fejjan?
Är det så man "gör slut". Jävligt patetiskt. Jävligt barnsligt. Jävligt fegt. Jävligt ynkligt. Jävligt töntigt.
Först ett sms "vem är du?" efter typ 10 år? Sen avsluta vänskap på fejjan 3 månader senare.
Har du inte stake nog att PRATA? RINGA? FÖRKLARA?
Uppenbarligen inte.
Egentligen ska jag inte bry mig. Egentligen är du inte ens värd att ödsla tid på. Egentligen ska jag bara förtränga dig ur mitt minne.
Men varför gör det så jävla ont?
Varför tänker jag så energin är som bortblåst?
Så många frågor, så lite svar.
Hur gör vi nästa gång vi ses? För det kommer bli. Det vet både du och jag. Ses vi på stan, ska man hälsa då? Eller känner vi inte varandra alls längre? På nästa fest, är vi osynliga för varandra då?
Det hade känts bättre med en käftsmäll. Det hade bränt, men gått över snabbt.
Men för fan, en förklaring är väl det minsta man kan ge? Ovetskap är det värsta.
Du var så jävla fin, men nu är du fan bara ett svin.
Ska försöka älta detta med bloggen och inte tjata med mina kära vänner. De har nog hört tillräckligt ;)
Nu känns det snäppet bättre, wiiihooo :)
Kommentarer
Trackback
